Helgen försvann fortare än den kom, kan bero på att jag just nu jobbar sex dagar i veckan själv, tycker-synd-om-mig-själv hihi. Efter jobbet i lördags drog jag mig själv bokstavligt talat till gymmet jag visste ju att det var en söndag fylld med massa god mat i mängder! När jag kom hem kämpade jag för att inte somna...ville ju inte sova bort dom lediga timmarna även om det behövdes.

Jag hade i alla fall en ledig dag (söndag) om man nu kan kan kalla den dagen ledig? På förmiddagen åkte vi till älsklingens pappa för att fira Fars Dag där bjöds det på en mycket god räksmörgås? (kommer inte på vad det heter det har ju för guds skull ett annat namn).

Sen efter det på efter middagen var det dags för nästa mat stopp =) hemma hos älsklingens mamma. Åhh gud så god mat vi fick där, kyckling med en jätte god gräddsås och klyftpotatis!!  Så vi var väl inte hemma förens halv sju tror jag.. det var den dagen *poff så var den dagen över*.

Ja så var det där med fars dag, jag älskar verkligen dagar som man skall firas lite extra. Spelar ingen roll om det är namnsdag. Födelsedag, mors dag, julafton mm...Men just denna dagen får ja liksom ångest för jag har ingen nära relation till någon av dom två fadersfigurerna som jag faktiskt har....Fast ändå finns det ingen att fira ingen som är värd att fira i mina ögon i alla fall! =(

Jag tänkte hela förra veckan ska jag skicka iväg ett kort med "grattis på fars dag"? Men det kändes så himla fel, även om jag ville. Jag har ju bara träffat han en gång i hela mitt liv, pratat med han på telefon, (dom samtalen är räknade på en hand). Har inte ens kallat han personligen för "pappa". Så ni kanske förstår att skicka iväg ett kort tog emot alldeles för mycket. Även om jag hoppas på en förbättrad relation mellan oss. Men det får ta den tid som behövs. Men till julen skall jag allt skicka iväg ett julkort till "han" & "farmor gullbritt".

Till dess får jag helt enkelt vara glad för andra som har en bra relation till sina pappor, det finns allt för många i min bekantskap som har det precis som jag så jag är inte ensammast i världen om att "inte ha en pappa", men det känns ändå ledsamt..

Jag har i alla fall världens bästa mamma!!!